Du viskade kom,
sa var inte rädd min vän

jag kastade mig ut
föll med aningen

dina händer skulle
finnas där för mig

jag föll
föll, föll

men inget tog emot

det var du som var rädslan
den var inte för mig

dina ögon såg inte mig,
de såg dig

jag som inte såg mig,
såg dig

och trodde rädslan var min
men den var din bara din

ett ja som blev ett nej
skört är det verk
byggt på villfarelser,byggt på illusion

men det var i fallet,
insikten borrade sin pil i hjärtat

jag har alltid mig,

aldrig dig
aldrig dig