om gud hade kunnat höra

hade han bett dem att vänta 

men nu knyter de ihop sina armar

viker två kroppar i en knut

och förbinder sina själar i en sarong

och ändå är allt

               bara i sin linda

de är resignation och avvaktan

med väntande drömmar ställda på undantag

och med solsveda över ryggar

ändå är alla dofter närvarande

fastän någon varken ser eller hör

och de var bohusläns solstekta hällar

smäckert vitlemmade med spänstiga kliv

de var blottad tillförsikt

och förhoppningar om platser annorstädes

© Birgitta Wäppling, 3 maj 2009

titeln skrevs 2 maj, inspirerad av ett möte med en äldre kvinna

dikten är skriven med inspiration av lyckelis dikt:

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=898233