Jag har skrivit om henne i mer än ett år nu,
känslan av att inte kunna släppa taget är värst.

Det var klumpen i halsen den där
kvällen när jag såg dig med henne.
Det var jag bakom huset där jag
andades i panik.

Det var jag, ensam vandrades i natten
medans du gick och höll i henne.
Det var jag i bilen, väntades på dig
och något som var fem minuter kändes
som timmar.

Det var hemma hos mig, i min säng
när vi satt och tittade på varandra.
Det var när jag börjde mig fram och
fick dig över mig som jag njöt.
- njöt av smärta.

Jag ville det så väl men jag hade hoppats
att det var äkta för dig.
Det var när jag satt bredvid din extra
säng och bevakade dina andetag.

Det var dagen efter när du bara ville hem till henne.