så liten varje mänska är

när livet väcker oss till liv

och lika små vi känner oss

när döden söker sitt motiv

imorgon ska du kanske se

vad utgången kan tyckas bli

när gryning föds når ljuset fram

och tiden tycks då stå oss bi

där skymtar bakom varje moln

en sol som ändå strilar ljus

på var och en som stannar till

men frågan tycks alltnog diffus

när spörsmål flätas kring din hud

och ovissheten manar på

då skymtar dagens förebud

likt sällan förr ska vi förstå

nu tassar mänskan tyst på tå

se, döden lämnar återbud 

© Birgitta Wäppling, 3 november 2011