Du gör mig till en vy i motljus

En stillhet som inte fångar

Ett lugn som inte vilar

Stannar kvar där bakom din röst

Och tömmer glaset i ett svep

Vågar inte möta din blick

för då blir jag verklig.


Jag kan inte längre vara den

Hon som sakta skrider

En Lucia i brinnande krona

Jag måste springa fram

Skynda mig genom sorlet av nyfunna kärlekar

Inte vända mig om
Dra på längtan
Tills den glömt mig