Tacksamhetens lov

De tomma stegen,

de som tydligast syns
i ditt nakna ansikte

likt en tiggare utan hov,

rinner önskan genom öppna händer,
lottlös blir den som inte förmår

ödmjuka sig,

buga sitt ansikte mot solen

Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 536 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2009-05-26 10:31

Skriv ut
Spara som PDF

aol bugar ödmjukt för din sanna såvackra poesi bokmärkes 2009-06-13

Vind Ödmjukhetens lov, nästan shamansk i sin insikt. Vackert. 2009-06-06

issac.a.m Helt underbart... 2009-05-30

Lena Renman "Lottlös blir den som inte kan ödmjuka sig" låter som en stor sanning och att vara tacksam för det som man/kvinns har, är en stor ska. Lena 2009-05-29

Bodil Sandberg Så vackert du poetar kära poetissa..djupt djupt och suveränt fint! 2009-05-28

Inkarasilas Framförallt är det tacksamhet inför det storslagna, det obegripbara, det som vi lever i, det bugar jag mig inför, ödmjukt - i din dikt. 2009-05-28

Gunnar Odhner Fint. Jag undrar bara vad du menar med En tacksamhetens lov. Lov=lika med båge, slå sin lovar, eller lov=pris? I det senare fallet måste det heta Ett tacksamhetens lov. Kanske har du tänkt på En tacksamhets lov? 2009-05-28

Carola Zettergren ENASTÅENDE! 2009-05-28

Ulf Lagerholm den här känns sann, därför är slingan också vacker Tack 2009-05-26

Fredrik Stillesjö Hej maria! Ödmjukt, vackert! Hälsar vännen Fredrik 2009-05-26

ej medlem längre det här är vackert och ger mig något gott att tänka på idag! 2009-05-26