jag hittade stjärnglitter
i min jackficka igår.
det skulle jag kasta
över hela världen
för att den skulle glittra
och göra en illusion
av en vacker plats.

och vårregnet föll
som jag ville inatt.
himlen spöade taket
med tusen vattenbomber
(men jag ville att kriget
skulle hållas under dagtid).

du svarade ändå inte
och det gör mig orolig
att
jag
kanske
inte
hinner
nå dig,
nå dig, innan vi åker.

jag är rädd igen
för att tappa kontakten
med dig
för att du ska glömma,
glömma bort.

men vårregnet föll
(jag väntar bara på
att få vakna upp i din famn
så som det skulle vara)



så som jag drömde