Rispade din rygg
gång på gång
lovade: det ska inte hända igen
på morgonen
nya rispor över dina skulderblad

(jag försökte rita en karta
streck som visar mig vart ditt innersta fanns
det som jag inte kunde komma åt)

egentligen sa du inte ens
att du ogillade mina rispor
jag tror bara att du ogillade
att du ständigt hade mig på din rygg

för du är en sådan som vill vara fri

men själv brännmärkte du mig
redan första kvällen

jag vill inte att risporna ska läka
det var nog därför jag gjorde nya hela tiden

(inte för hämd, inte för upprättelse
bara för att du aldrig ska kunna glömma mig
och placera mig någonstans långt bak i minnet, i tiden

jag vill vara lika närvarande hos dig, alltid,
som du är för mig nu)