satte mig ned för att summera

satte mig för att panorera

för många streck på minussidan

fåfäng känns plötsligt min förbidan

disharmoni förvanskar sången

störande steg i trappuppgången

bockfoten ekar mot betongen

kan inte hålla fasan stången

liv blir ett liv att genomlida

och ingen "gracias a la vida"

svävar i februarinatten

ut över stadens frusna vatten

sjuttiotalsropen börjar skalla

varje dag blir en strid mot alla

döden står fram som bundsförvanten

erbjuder frid för hela slanten

LARZ GUSTAFSSON

090218