Älskade,

jag tror att du vet

att jag genomskådat dig

som när du vill hålla för sant

att golfbollarna på den konstgödslade gräsmattan är ett vårtecken

som om det vore vitsippor som skönjs där genom stängslet

strävande uppåt

omgärdade av grönskan själv

och ändå ligger det något i

att solen får dem att anhopas

även om händerna och viljan nog också har sin del däri

kanske är bollarna bara en förevändning

för att möta våren och varandra

och beröra mer

           än så

synlinjen bryts genom stängslet

och ger oss knappast några svar

men dagar annanstans

när vi inte längre kan urskilja vanans ekorrhjul

tangerar vi samvaron

och du börjar famna dagen

          på jakt efter ögonblick

med skrattgropar och skälmska blickar

trots att du vet att kropparna inte rör sig mer

och när du härmar storspovens lockrop

når ljudet ända fram

fastän fåglarna kanske svarar

genom att imitera oss och våra signaler

och både du och jag vet

att verkligheten är en annan

att vi okynnigt kan bryta mark

annorstädes

© Birgitta Wäppling, 29 maj 2009

men hur vet man då

vems telefon det ringer i

och vem som söker vem

svaret skönjs då ljudet stängs av

och känslor får tala i bullrets ställe

;)