Alla rösterna har tystnat nu
Mumlet hörs inte mer
och värmen stiger inneifrån
famnar där solen går ner

Lägereldarna har slocknat nu
belägringen är upplöst och bruten

Jag vilar på förtröstan under mig
himlen sveper trygga stunder
regnbågen mot kinden vilar jag på
och mina händer är fulla av under