älskade,

jag ser dina fingertoppar

hur de berör saknaden

och någonstans mellan maggropen och midnatt

hämtar de sin kraft

vi låter det ske

fast stormar som denna inte kan ridas ut

andas in

sätter fart i sporrsträck

över kullar och dalar

stannar till vid krönets fulländning

tills det spirande

knoppas

då vidrör vi livet

tangerar en gränslinje

som om vi snuddade vid

själva tillvarons tjusning

© Birgitta Wäppling, 2 juni 2009

du vet vart våra tankar för när du kommer

som om ingenting annat hade betydelse

och kanske är det just så det är

i ögonblickets då