I en längtan så obeskrivbar
känns saknaden så mödosam
man påminns med vemod om det fina som var
och kan inte ana vad som sker längre fram

det förstämda föranleds av grämelse för sånt man kunnat göra annorlunda
för i så fall kanske nuet fortfarande varit som det var då
men det är lätt att förtränga mörka minnen och bara blunda
för de saker som gjorde att det då blev just så

man kan inte retirera till dagar som var
när lyckans blomningsperiod var som störst
men man har ju så många ljusa minnen kvar
och därför känner jag just nu sådan kärlekstörst

det begär som upplevdes, när kärleken fanns
i lyckans genuina ögonblick
som förlorades tillfälligt och bara för ett ögonblick återvanns
men som till slut försvann för alltid, den dag hon svek mig, och gick




© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se