jag börjar undra
när jag hörde din röst sist
när vi pratade längre än en stund
eller när du senast nämnde
att du saknade min närhet
och kysste mig godnatt

(för du är inte som jag
som säger allt till dig
att allt jag faktiskt vill
är att vara där du är)

jag börjar fundera
på om du förvandlat allt du sagt
till stoft, på eget välbehag
på om jag blivit till en giftig gas
som dränker dig i ord
du aldrig velat höra

(för att du ena dagen
bemöter mig med ett varmt leende
och andra med en kylig blick
trots att allt det ryms i bara ord)

och det kanske är musiken
som gjort mig berusad,
men det är din frånvaro
som gör mig galen