om mitt liv hade varit en film
hade regndropparna smattrat mot fönsterbläcket
du hade trotsat vätan
ringt på dörren
tagit mig i dina armar
dragit med mig ut i regnet och kysst mig medan vattnet skapat ett vattenfall nerför mina kinder.

du hade viskat i mitt öra:
jag ska aldrig lämna dig igen för jag älskar dig
följ med mig istället, jag vill ha dig nära så följ med mig och låt oss pröva våra vingar tillsammans
jag hade begravt näsan över ditt nyckelben (för du hade varit längre än hundrasextioåtta centimeter) och
vi hade snurrat runt på gräsmattan så som jag gjorde som litet barn varje gång sommarregnet kom

det är inte sommarregn det är mer som höstregn
och det slår sönder fönsterbläcket med ojämna slag
medan jag lyssnar och väntar på sömnen
och ljudet av dina steg i trapphuset.