sakta mak faller regn
utan tro barfota,
kallnar fötter i vått gräs
och jag tänker på dig

dagg fångar natt fångar hand famlar kyss
under måne mellan stjärnor räknar prickar
och en av dem
heter jag

faller mak sakta tillbaka
sommarnatt blir till vinterdag
frost fryser kallare
i mitt hjärtas varmighet

ärlighet

och tiden rinner mellan mina fingrar
när jag egentligen borde fånga dagen typ,
carpediem
carpediem
 

carpediem

jag slutade aldrig blåsa bu
i ditt öra