hon sjunger så lockande

med genomträngande tonläge

iklädd vallhjonets klädedräkt

strax före höstens första storm

regnvattnet blev deras dryck

gräs och älgkål deras bete

och himlen värmde 

hon visste det

sensommarkvällen rodnade 

och hon förde mjölken mot hans läppar på nytt

skopa för skopa

ämbaret vägde mer än dagen dessförinnan

eller var det regnet som hjälpt till?

hon hörde hungern mättas

kluckandet mildras

på vägen hem bar hon

sömndruckna telningar

hon lyssnade alltid

efter deras ljud

kulade kor och matade barn

det var något speciellt

när hon med dånande röst

kallade på korna

hur barnen strax intill förnöjt sov vidare

när hon satte tonläget så skarpt

att ingen med hörseln i behåll tordes komma nära

hur hon vandrade över nejden

vallade kor

och gav barnen undfägnad

hur det kändes

när sommarens bete till sist var all för detta år

hur solen den sista dagen

sjönk

vid horisonten

©  Birgitta Wäppling, 1 juli 2009