Livet är för jävligt.
Det vet vi redan. Eller hur ?!
Alla dör vi någongång. Det vet både du och jag.
Varför? Det är en fråga som vi aldrig lär få svar på.
Så som med många andra frågor som mänskligheten har men aldrig kommer få svar på. Förstår du ?! ALDRIG!
\"Sånt e livet\" säger de.
Men vänta bara tills ni råkar ut för någonting liknande.
Och när någon kommer och säger att
\"Sånt är livet, du måste gå vidare\" eller
\"Var stark, du klarar av detta!\".
Hallllllååå ?! Det är inte lika lätt som det låter.
Det är svårt.
Inte för att just jag har varit med om just DET.
Men av allt jag sett och varit med om så vet jag om att det är svårt.Praktiskt taget OMÖJLIGT!
Idag satt just jag med en förstörd människa i famnen som skriker \"NEEJ VARFÖR!!!?\" och gråter så mycket att det gör så ont att se henne lida sådär.
Bara att se henne ligga i min famn och veta att hon gråter. Känna hur hon kipar efter luft. Hur hon darrar.
Känna hur hennes tårar faller mot min hud.
Sådant klarar jag inte av. Jag bröt nästan ihop själv!
Hon grät ut alla sina tårar. Allt hon överhuvudtaget kunde ha fått ur sig. Men ändå kommer det mer.
Från ingenstans kom det tårar. Bara mer och fler.
Hon hade lovat sin far att inte bli ledsen, att inte gråta, men hon klarade inte av det när de skulle ta honom ifrån henne. Köra honom till ett bårhus. Då de kom in med en bår och var tvungna att täcka över honom med en filt för att det regnande ute.
Hon bröt ihop. Totalt. La sig på golvet. Skrek. Grät.
Hennes lugnande tabletter hade slutat verka.
Hon ligger i famnen på mig och bara gråter, skriker och hamnar i chocktillstånd. Så sitter jag där och håller om henne så hårt jag bara kan och säger att hon måste vara stark. Att hennes far alltid kommer finnas i hennes närhet, i hennes hjärta, i hennes minne. Föralltid.
Jag sitter där och torkar hennes tårar medans jag själv nästan spricker och säger åt henne saker som är orimliga att vara då man har hamnat i just den situationen.
Hur fan skall hon kunna vara stark när hennes far precis lämnat henne för gott!? När han ligger kall och vit på en säng i hennes vardagsrum!?
Hur skall hon kunna sluta gråta för att hennes far velat det!? Vad skulle man säga!?? Gumman, jag älskar dig ?!
Jag sa iallafall aldrig att det löser sig.
För det gör det aldrig längre.
Han kommer aldrig att komma tillbaka.
Krama om henne. Prata med henne.
Eller kyssa henne godnatt.
Hur skulle det kunna lösa sig då !?
Hennes far har försvunnit för alltid.
Han kommer aldrig tillbaka igen.
Går ej att ersätta. Går ej att glömma. Går ej att lösa.
Går bara att leva med tanken. Acceptera livets mening.

Idag fick jag se min barndomsvän nästan slänga sig över sin döde far, när de skulle hämta honom ifrån hemmet. Han dog av cancer.
Jag menar, hon är bara femton är gammal.
Allas fråga; Varför !?