den självutnämnda kungen
av Jämmerdalen
dömd att plågas i en evighet utan slut

ett unket mörker
skuggar samvetskvalen
letar febrilt efter vägar ut



men fönstret är spröjsat
av järn och betong
dörren är låst och reglad

den här gigantiska dalen
är förbannat trång
här ligger skärvor av miljoner speglar



dom dystra tankarna
är inte våra
dom flyter över oss som en dimma

suger oss med
och driver oss till tårar
och i luften blåser självföraktets vindar



nej, folket här
rår inte för sina bekymmer
folket här är dömda att stanna kvar

smittade, plågade
av våra forna synder
och utan möjlighet att ge oss av...