Och det är när du sitter där på golvet
i mitt vardagsrum
och berättar om hur du blottat
dig för solen
i ett land långt borta
som jag ser hur du i slowmotion
som för att riktigt reta mig
drar ner tröjan
med vänster hand
och trycker upp ena bröstet
med den andra
och ser på mig
"Kolla vilken bränna, här syns det!"
Och jag dånar.
Flackar med blicken.
Ser fort en markant skillnad.
Men dånar och dunstar.

Och du ser efter mig
förvånad.
Och jag vet att du förstår
och du spelar förvånad
men jag ser hur du nöjd
stoppar tillbaka
din runda brända
och ler.