Solen gick upp tidigt idag
precis som alla andra dagar
Den färgade gräset och löven
i höstnyanser och kajorna
sjöng olycksbådande vackert
sina morgonvisor

Luften ljöd av vindens vinande
klagan och kylan påminde om
september och dess uttryck
Dock, lugnet bröts av barnskratt
och springande steg; lyckliga
var de barn som lekte bland buskarna

Men något tycktes inte riktigt stämma,
deras rörelser var inte som de brukade
Deras fantasivärld tycktes ha öppnats
för en droppe verklighet
Bland skratten hördes skottljud
formade av små stämband

Fallna grenar från träden kring oss
hade förvandlats till automatgevär
som riktades mot barnhjärtan
från buskarna där de gömde sig
Två grupper av lyckliga barn
låg i varsin skyttegrav

Hjärtslitande lyckligt lät de sig skjutas
av sina syskon och föll ned döda
för att sedan mirakulöst återupplivas
och fortsätta avlossa grensalvor
Skickligt rörde sig deras kroppar
som små soldater i strid

Scenen var alltför overklig,
fast ändå så fruktansvärt sann
De behövde inte fantisera
fram sina rörelser, som de brukade
för de har sett dem förut
De älskade att spela vuxna för ett tag

Tills någons mamma ropade in dem
för frukost, en annan stund av verklighet
Kvar på gräset fanns gevären
åter förvandlade till grenar
Kvar på gräset fanns skyttegravarna och
skydden, åter till utseende av bänkar

Septemberlöven föll tyst över platsen
där liken hade täckt gräset, dock
nu levde de till fullo igen, de var
hungriga och ville inte ligga där längre
Barnskratten lämnade sin fantasivärld
som skrämde mig med sin hemska sanning