Den vakna stunden
var den finaste och den svåraste

för att få den stunden
måste hon först föda fram den
som ett foster som drevs fram
på medicinsk väg


våndan var stor
flåsandet omänskligt vulgärt
och frånstötande

det fanns ingen genväg
bara bättre och sämre dagar


tankarna agerade vårdpersonal
och passade upp henne med piller
och vatten

när hon kände att allt fungerade
som det skulle lutade hon sig tillbaka
i sängen och det kändes som hon
förvärvat inträdelsebiljetten till
livets nöjesfält ännu en gång