September

snöbär ropar kvitter 
som då
när livet var större 
nu  kryper hon grå
sliter vind
vingen skälver
ett sista blodrött slag

nu föds vemodets barn

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 296 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-09-03 12:45

Skriv ut
Spara som PDF

Caprice! Nej, inte än! Älskar hösten med hög luft och brist på värmebölja... Och snart kommer den verkliga färgprakten... ;-) Mycket vacker dikt! Man måste inte hålla med om allt för att gilla den... ;-) 2009-09-05

Betlehemsstjärnan Åhhh, vackert och vemodigt på samma gång...Strålande bild../B 2009-09-04

Mygg Så fin! Andas acceptans inför det ofrånkomliga. 2009-09-03

noname_realmind Vemodets barn... vackert! 2009-09-03

Suzy med punkterna Vemodet men även lugnet 2009-09-03

Måna N. Berger Vemodsvackert! Sagan om sommaren slutar alltid med "det var en gång".. 2009-09-03

ej medlem längre vackert. en månad fylld av vemod. 2009-09-03

etthjärtaäralltidrött Fantastiskt fint. 2009-09-03

Ilona _L Sista stofen lägger an diktens klangfärg! Super!!! 2009-09-03

Eva Langrath Vacker septemberdikt hösten är för mig en blandtid av ögats fröjd och sinnets vedmod 2009-09-03