Ut ur dystra, öde platser

smyger livet förstulet bort –

strävar i gränslöst sökande

efter ett mjukt och glödande hjärta.



Ler mot en stilla, glänsande tår

Som inte döljs i bedragande dimmor –

Omfamnar smärtans och kärlekens dans,

där olyckan är din lycka

och fallet din början.



Söker tankar som inte bränns av

världens skarpa, brinnande ytor,

känslor som sårbart rullar,

med vågens eviga början och slut.


Sveper över föraktets förödelse,

viskar, ber och kallar

men låter ondskan döma sig själv.

Lämnar falskheten att ödelägga

sin egen dag.


Sjunger om längtan och dröm,

en djup ton från oändligheten.

Sträck ut längtan mot alltet, mot inget -

där din egen sanning sover.