Våra stadiga rötter
går djupt som trädens
Vår övertygelse, vårt uttryck,
är starkt som dess stammar
Vi går rakryggade
längs stigarna vi lagt

Vår vardag kan brytas
av enkel osäkerhet
Av hinder som skapas
av vår egen otrygghet
Dock, vi lyckas oftast
ta oss tillbaka till ljuset igen

Tills vi drabbas
av ett ännu ilsknare hinder;
Sjukdom som får våra murar
att kollapsa, eller ett simpelt
strömavbrott som får oss att tappa
sarkasmen och stå handfallna

Vi är slavar
som tror att vi är starka, men
sådant vi inte ens kan se
kan bryta ned oss totalt
Vi är odödliga, tills vi
tvingas möta de osynliga