spegelvrängning av Niklas Strömstedts "Runt, Runt, Runt", en cellobaserad vals bland de odödliga pärlorna från hans bästa tid Om!



första versen


Jag känner en dam
som lever djupt in i sin ram
med mörkaste blick
i ett vitt månansikt(e),
en clown hypnotisk som fan

["Jag kände en man
som bodde långt bort i sitt land
Hans skugga är kvar
men den ger inga svar
om vem som håller hans hand"]


Hon röva' bort
en svart yngling från stan
Med hans lem i sin hand
red de bort till ett land
Kom hem efter fyra-fem dygn

["Han blev besatt
av en flicka i vitt
Hennes arm om hans hals
i en vaggande vals
De dansade natt efter natt"]


Re i

Ut
och så in
och så ut
hur böljande bröst skjuter ut
Han slickar sig mätt
och han slukar en skvätt
ur den källan som tycks utan slut

["Runt
det går runt
det går runt
och klänningens tyg är så tunt
Kom kyss mig igen
och du vet hur det känns
när man lever en enda sekund"]


andra versen


Inget blev kvar
bara lukten av säd i ett hav
Någon stod på ett berg
Någon såg deras färg
Någon längtar sitt träd fyllt av sav

["Allt som försvann
var väl bara en kvinna, en man
Ingen vet var de finns
Ingen minns vad de minns
Ingen hinner vad de aldrig hann"]


Re ii

In
och så ut
och så in
Skall han älska sig fullkomligt blind?
Vill hon slita sin kjol?
Kan han se hennes sol?
Längre in...
Ända ut...
Längre in...

["Runt
det går runt
det går runt
Kan jag stanna intill dig en stund?
Kan jag be dig om mer?
Kan du se vad jag ser?
Det går runt
det går runt
det går runt..."]


intermezzo

Jag stirrar på fotot helt stum
mens solglimt går genom gardin till mitt rum
Jag vill minnas hur den kvinnan fanns
som en sann fantasi
i en dröm som för alltid blir fri

["Jag vänder upp huv'et och ser
hur molnen på himlen försvinner allt mer
och jag hoppas de finns någon stans
att de inte ger upp
att de hittar tillbaks till varann"]


Re + Re