Det är ju en sån där morgon när morgontröttheten bara inte vill vara frånvarande och där det bara händer. Kläder ska bytas mitt i frukosten för helt plötsligt var glaset för litet eller om ögonen var på annat håll, det rann över på alla kanter och bredder och det skvalade och plaskade och skapade lite merjobb.

Oj, säger båda då, oj, och så torkas det och vandras till byrålådan och det letas torrt och rent igen och hela proceduren tar sin lilla rundliga tid för det blir att börja om på ruta ett igen. Men andra varvet på ruta ett tar längre tid än första varvet för det fastnas och stannas av och påminnelserna är fler och klockan den går och går.

Den klockan, den förstår inte att vi fick börja om igen, och det gör ingen annan heller, de på skolan eller de på jobbet, de säger bara man ska kliva upp tidigare, men visst vore det önskvärt kunna backa tiden på samma sätt som skeendena tas om. Det får helt enkelt ta den tid det tar för kommer stress med i bilden då blir det att börja om igen, då sätter sig dessutom humöret riktigt på tvären och trilskas och då blir då rakt inget gjort över huvud taget förrän allt som är tvärsöver gått över och slätats ut. Då tar det oändlig tid istället för den vanliga tid det går åt.

Det borde finnas extratid för omstart, för tvärsöver och för att hitta sånt som man inte kommer ihåg var man lagt, för på morgonen så håller hjärnkontoret på med att vakna och att då minnas allt, ja, det är en utmaning det. Tror jag ska ansöka om just detta med mertid. Undrar vilken myndighet som kan tillhandahålla just detta?

Staten har ju gott om pengar till allsköns projekt, jag ska sätta mig ner och ansöka om mer tid. Så blir det. Tre exemplar med fjorton punkter och en och en halv rads avstånd. En timme extra varje morgon för att förhindra allt som händer bara sådär i ett nu.