då kärleken frågade
dog du
så rundad av verkligheten
finurligt fångad av
ett glasansiktes frågande tillvaro

då kärleken frågade
begravdes du
in i en värld av fruktad timiditet
och du svor ditt namn in i helvetet

rengjord under vattenfallets sköljande brus ser du kärleken blott på avstånd

så när kärleken frågade
försvann du
in i en värld av floskler och
du försurnade i brunnen av intet

längtan var en dygd