känner sorgen komma krypande

den sätter sig  i ryggen

gnager

gör sig påmind

men jag vet inte vad jag ska minnas

ska jag minnas alla misstag jag gjort  för att föda smärtan

ska jag låta den breda ut  sig så den stelnar till sten

fastlåst smärta

den sprider sig när  jag låser upp tankar och minnen

men till vilken nytta?

jag känner ångesttrycket mala

men varför?

kanske orden som vill ut lever ett eget liv som hämtar näring i sorg och elände

när det istället hade kunnat användas i det ljusas tjänst

omvandlas till kraft och mod

inaktiv rotar jag i det förflutna

i missnöjet

istället för att släppa lös all energi som finns

skaka om skaka lös 

fastna inte

det är läge för att röra på sig