Vart vi än sätter våra fötter
Kommer vi alltid att snubbla på andras rötter
Att växa upp i det här klimatet är inte lätt
Man vet aldrig om det man gör är rätt
Kritiken haglar vart man än går
Guden som sägs vara god strör salt i våra sår
Bevakad är man alltid, natt och dag
Man somnar, vaknar och tar nya tag
Vi värjer oss mot det onda och omöjliga
Men våra försök blir alltför ofta taffliga och löjliga
En tät dimma gör oss blinda för det äkta
En liten strimma gör oss förvirrade och bräckta
För att orka går vi på en drog som kallas lycka
Det är de vackraste ting som en människokropp kan smycka
Om lyckan försvinner och vi fortsätter att leva
Kommer vi att vandra sakta, fastna ofta och bara treva
Har vi lyckan alltid nära
Kommer livet aldrig att besvära
Låt oss blicka framåt i våra liv
Ge oss ut i framtiden med stora kliv
Med oss på färden har vi våra lyckliga minnen
De drogar oss, vår värld och alla våra sinnen