I min trappuppgång finns det tolv lägenheter. Bredvid min finns det två trappuppgångar till, en till höger och en till vänster. Tolv i varje. Allt som allt, alltså trettiosex lägenheter. Från fyrtiotalet. I en närförort till huvudstaden.

Jag har tvingats på en vetskap om mina grannar jag aldrig bett om. Trettiofem lägenhetsinnehavares gemensamma hobby. Nåväl, kanske inte allas - men merparten.

Någonstans kanske det är lite vackert, men ändå: njae. Högljutt och ofta, läs - väldigt ofta. Och olustigt. Speciellt när man har besök. Till exempal av sin familj. NO, BIG NO! 

Det hörs från alla håll och kanter. Alla tider på dygnet. Känns som om jag är med i ett skevt experiment där "övning ger färdighet" och grannkänslighet är huvudkomponenter. 

Livet med dålig isolering. Och oviljan att säga ifrån mot kärleken, 

till att sjunga.