när diskvattnet rinner ut inser jag att livet är öde
inte ett besök
fast jag har familj och vänner och till och med en hjärtevän är lägenheten en öken en plats där jag betalar mina räkningar och sover en stund
och barnen trivs bättre i hemmet dom vuxit upp i vilket inte är mitt
jag sätter på musik för att fylla ut tystnaden och jag går till jobbet dag efter dag
ibland är jag ledig
då kommer påminnelsen
det är tomt och jag blickar bakåt
jag ser att jag har förbrukat mitt liv
har gått igenom det som hör till
familjebildning arbete boende av alla det slag
det finns liksom ingenting kvar