önskestjärna på utslaget himlavalv
och det enda som var någorlunda verkligt var
gatlyktornas bleka sken som skuggade
min osammanhängande sinnes stämning.

tårarna letar sig fram,
men lyckas aldrig nå min uttorkade kind som
plågats av höstens ibland alltför kalla hand

tårarna, förbipasserande, men aldrig tillräckligt nära, tillräckligt närvarande
och kvävda minnes vindar drar förbi likt ett spöke från igår
och påminner om alldeles färska sår som aldrig vill läka

och spegelbilden reflekterar inte längre det diffusa i min blick
närvaron nonchalerar mina tankar och fotografiet
där jag inte längre vill fastna,
påminner om försjunkna dimm massor som hemsöker moster midnatt
och till och med mardrömmarna mina ryser av kalla kårar

fotografiet visade det ihåliga
det som inte ens finns
det som inte får synas
som jag aldrig visat

jag tappar mig själv någonstans
för den tätnande desperationen i min blanka flackande blick
fäster sig just nu på vaniljdoftande drömmar
och en lekande jos

är det kanske detta som är på riktigt?
är jag på riktigt nu?

Fotbolls kommentatorn rabblar inlevelsefullt ut
för mig totalt nonsens skit om pågående matchens händelser

jos sminkar sig svartsvart och borstar håret sitt
till tufsig liten tofs

is this for real?

visslaren slutade just att sorla ut från högtalarna
och vaniljen letar sig in genom mina näsborrar

is this for R E A L ?