Du sade sjung en sång om min kärlek
och hon svarade jag kan inte
men berätta om ert barn
liksom vintern ni möttes i lokalen med bänkar
och du såg bortom hennes egentliga ögon
förklarade att det var det finaste alltid
bara föll av stolen och sveptes under
tretusen fjädrar förnekelser
randighet blont hår, sade hon punktligt
kort bara



fall iväg i träd i säd