tror kanske på döden
genom arytmi glasskärvor guldtrådar
där var ängen där du sprang dina knän blödande
för precis det ingenmansland
det utgav sig att vara
dropparna på papperet blir fler
förökar sig utan dess like

intill vägens ände står han och väntar
badar sina vita fötter i diket
kavalkad av omisskänlighet
sälj dina ben naglar
till kullerstenens törstande lakejer
glöm inte dina blå piller