en dam hon satt bredvid dig i bussen
hon hade en kamera digital
bläddrade bland exponeringar
kommer någonstans kanske inte och ljusskärmen byter
många gånger och sjunker det in nu
tänker kanske på en mörk man med kåpa
(röda strumpläster)
du vänder blicken mot fönster ut
och blanka ögon något genomsyrar de
exponeringar fler och de gråter
åker vidare
en dam vänder sina ögon och du likaså
hon såg dig blinka in i hennes sorg
kände sig kanske förnärmad
och skamligt det är så mannen
den mörka i kåpa
och du iakttog klart
exponeringar han var död