Det är rätt märkligt.

När jag pratat med dig i telefonen,

försäkrat mig om att allt inte står rätt till,

säger puss puss, jag ringer i morgon, och

lägger på luren.

Det är rätt märkligt.

Att jag inte kör 180 km i timmen, inte

ringer polisen och socialtjänst, att det

inträffar ett sorts lugn.

Det är rätt märkligt.

Hur man agerar när man insett det ofrånkomliga,

vet att ingen finns att göra, att man inväntar

lagens arm nästa torsdag, med rättegång och LVM.

Det är rätt märkligt.





Att man andas ut.


överhuvudtaget.