Hon målade på siden
ivrig med yviga rörelser


medan kroppens alla organ
bråkade om medicinen


sörplade hjärnan åt sig som
en torr tvättsvamp och lade
överskottet som en svettrem
i pannan


hon höll sig till blålila skalan
och lyfte upp med vitt och guld


det otroliga var inte att handskas med färgerna

snarare att det fanns en punkt ett avslut
som sa att det var klart

en nöjsamhet med att inget varade i evighet