Tonåren
vi var aldrig så odödliga
som vi trodde då
men vi överlevde

nu smeker jag försiktigt
över min trasigt vackra kropp
över brännmärkena
där fallna stjärnor har landat
och blåmärkena
efter önskningar som slagit in

i mitt huvud följer jag
mina misstag likt fotsteg
som leder mig hit, till dig
och jag ångrar ingenting

för här i vårat eget
lilla fantomfängelse
av underbart kaos
och tur i oturen
vill jag inget hellre
än att somna i din famn

och även om jag aldrig
skulle vakna upp igen
så önskar jag inget ogjort