Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

enkel biljett


när fåglarna väcker mig
ser jag stan

husen
och gatan där vi gick

kvar är kyrkan
min hand i din

och portgången
är lika mörk som
den natten vi kysstes

bara glaset
under våra bara fötter
knastrar

allt är sig så likt..
utom du och jag

i min dröm
rullar jag nystan

jag ser det vackra
leendet
bosatt i din själ

är jag det återfunna
barnet?

när ömheten värmer
varje droppe av blod

inom mig

det blod du sprutade
i mitt armveck

lämnade mig
naken på golvet

medan alla kroppens
hårstrån reste sig

från tårna till huvudet
en våg av evighetens
blixtnedslag

jag skakar fortfarande

för evigheter försvann
och rummet var

bara vägg och tak

nystan av drömmar

på tom busshållplats
i morgonljus

one-way-ticket-ride
cause the morning light
is hell

är jag det förlorade
barnet?

sedd av alla svarta
fönster

genom staden
gatan
kyrkan..

var du än är
jag snuddar vid
din mun

vad du än gör
jag känner
din kropp

krypa in i min

förbi..
förlorad tid

minnen av
av morgondan

kryper in i
nystan




Fri vers av frantic
Läst 232 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-12-11 00:52



Bookmark and Share


  jacqueline
Många vackra metaforer i en oerhört känslosam dikt. Gillar särskilt raderna: "bara glaset, under våra bara fötter, knastrar,
allt är sig så likt.., utom du och jag."
2009-12-11
  > Nästa text
< Föregående

frantic
frantic