Det skymde för mitt ögas blick -
jag föll helt handlöst ner i djupet
och i bedrövligt krossat skick
Gud fann mig under ättestupet

Seså, sa Gud, häng inte läpp,
än finns det många liv att leva -
säg, föredrar du solstekt stäpp
eller en svalkad, skuggig skreva?

Det var ej lätt - men singlad slant
fick avgöra mitt nästa öde
Nu går jag som en elefant
och trivs rätt bra bland andra döde

På ryggen bär jag med en vän,
en vassnäbbad fågel - rätt brokig
hon hackar stundom ettrigt men
som sällskap är hon ej tokig