Bränn dina stenar bränn hav och mark

bränn visshet och stanna där


känner du hur träden doftar kåda

så förnimmer liven.


Jag brann med ägorna och sprang som besatt mot gärdet.

Du gav mig kärnmjölk, minns du

svettig och varm men du

var varmare än mig jag levde men du

sprang.


Jag har ofta önskat att jag sprungit så.