Stearin som klumpade sig
När du vände ryggen emot
Mascaran svartnade, bildade
Brustna sår på mitt söndergråtna lakan

Jag viskar längtan tills den falnar
Jag springer maktlösheten förbi
Jag sjunger tårarna till pärlor
Och önskar andetagen få slippa
Jag orkar inte mer.

Ty natten jag saknar om dagen
Och ändå svider hjärtat så
När stjärnorna bleknar i gryning
Och drömvärlden omvandlas
Till vardagen grå

Jag nystar nostalgin till påminnelse
Om vad som en gång var
Och hoppas att violerna blommor
Så att tårarna en gång ger svar

Jag dalar ned emot grumlig botten
Och sjunger melodin du spelade för mig
Jag brister på vägen
Och fattar din hand, aldrig mera
Ska jag sakna din famn.