Tankarna tvingar sig fram
sträckta mot dig.
Förbi spruckna papperstunna
sköldar av försvar och motstånd.

Minnen plågar njutningsfullt med
skratten, tvåsamheten och den
berusande lyckokänslan.
Nu förbytt till ångest och tomhet.

Längtan efter någon, efter dig.
Sjuklig febrig längtan.
Den slår omkull och skrattar
mig rakt upp i ansiktet.

Glömska, kväv mig bakom fruktlöst
tafatt ihoptejpade pappersdrakar,
lagade om och om igen.

Vi är jag, men inte längre du.
Du är blott ett bleknande minne
Flyktigt som vinden.
Jag minns dig inte mer.
Vem du än är.

Flyg lilla drake,
flyg högt upp mot himlen, fängslad av tankar.
Tankar med minnen.
Minnen av dig.
Men akta dig drake, gå inte sönder.
Ty tejprullen har nu helt tagit slut.