"VI HAR EN GUD SOM SIG FÖRBARMAR OCH SKÄNKER NÅD ÅT VEM HAN VILL. HAN FRÅGAR EJ DEN VÄRLD SOM LARMAR OM JAG FÅR HONOM HÖRA TILL. Han är min herde jag hans får, Som funnit livet i hans sår.

Han frågar ej om jag är värdig, ty Kristus köpt mig med sitt blod Och gjort mig inför Gud rättfärdig Och tvagit mig i dopets flod Och valt och klätt mig till sin brud, och därför är han nu min Gud.

Vi har en Gud som oss förlossat Och som betalat all vår skuld, En Gud, som ormens huvud krossat, En Gud, som är oss nådig, huld, En Gud, som ropar till envar: Jag all din synd förlåtit har.

DEN SYND SOM ÄN EJ ÄR BEGRÅTEN, DEN SYND, SOM ÄNNU HÅLLER DIG, DEN ÄR AV HERREN GUD FÖRLÅTEN OCH KAN EJ MER FÖRDÖMA DIG. SKALL DU TILL SIST FÖRLORAD GÅ, SÅ MÅSTE DU HANS NÅD FÖRSMÅ.

Låt säga dig, när Anden manar, Låt rädda dig ur syndens garn! Just nu din Faders öga spanar, Just nu han söker sina barn. Han älskar dig, han vill ditt väl, Och endast han rår om din själ.

Så kort och dyr är nådatiden, Då vägen hem dig öppen står. Snart är din bättringsdag förliden, Och snart din sista timma slår. Så hör idag Guds hulda råd, Tro som du är hans fria nåd."

Från 1931