Du når till slut den gråa tysta flod
i vilken varje själens rännil tömmer
all sorg och lust och glädje livet gömmer
och all din feghet och ditt tappra mod

Är glömskan ond? Är glömskan kanske god?
Det spelar ingen roll - du ändå glömmer
all lust du här i livet hemligt drömmer
all sorg som brinner i ditt heta blod

På andra sidan Lethes gråa fåra
är sorg och glädje glömd och undangömd
och dina tårars bittra kalk är tömd

Där kan dig aldrig mera minnen såra
och din visit i världen är förglömd -
en gnista var den - verklig eller drömd