Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

min stund


varje dag går jag fram och tillbaka samma väg
alltid tittar jag in i samma rum
där ljusen brinner och allt ser så varm och skönt ut
och jag tänker
där inne skulle jag få ro men det skulle kosta mig en förmögenhet
alla dom sköna tavlorna
och servetterna alltid vikna på samma sätt
så byts musiken
och jag låtsas att jag går i en film

att någon ser mig

alltid över torget
där dom sitter med filtar och pratar liv
stannar alltid framför samma gatuljus
och tittar alltid efter din bil

undviker gatan där allt händer
hände
för att inte se mina minnen i annan skepnad

alltid med handen nära fickan där telefonen vibrerar

vägen hem ger mig ett behagligt lugn med gråten i halsen
jag mår bäst med smärtan nära

går förbi samma sensor varje dag
försöker synka mitt \"varde ljus\" med lampan

och innan hallen innan nyckeln vrids om
alltid samma tanke

jag måste sluta längta




Fri vers av lissa
Läst 504 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-10-28 21:44



Bookmark and Share


  Fredric
usch, ingen roligt känsla.. Mycket bra skrivet, dock så är det ett ord som är felstavat som stör..

"och jag "lådsas" att jag går i en film"

och du... det är tid att gå vidare...
2005-10-29

  Sländan
Den här tycker jag jättemycket om! När jag läser din text kan jag se bilden framför mig. Vackert och sorgligt. Ensamt. Den berör mig!
2005-10-28
  > Nästa text
< Föregående

lissa
lissa

Mina favoriter
hej då
far är död