jag har funderat för länge
på om allt stämmer
räknat mina tår om och om igen
för att dom inte såg ut som dina

önskat mej sällskap
någon som bara håller armarna om mej
när jag själv inte orkar

det känns som jag gråtit färdigt nu
ja inte klart men tömt allt som fanns

och nu gråter jag bara därinne
det gör ondare
det är det som bultar så att revbenen vidgas

jag funderar för mycket på varför jag är ensam
och gör ensamheten större av det

jag önskar mej tillbaka till platser
där jag inte ville vara
för att jag kunde fläta fingrarna med deras hår

ibland tror jag att jag är för ensam för att stanna i nuet
och då vill jag springa därifrån
jaga något som inte finns
istället för att sätta mej ner
och andas

ibland tror jag att jag är ensam
för att jag ger migsjälv för lite kärlek
och för lite tid att inse det