Och det var nog för den sista gången vi delade samma säng
när jag var som räddast en mörk sensommar kväll
jag ville ha en varm hand i min
med flygande steg nerför trappan till dig
vi delade samma säng
jag saknar det.

Du är min enda syster.

Den tiden är nog förbi vid nu
den tiden då jag kunde komma ner för trappan till dig
Den tiden du visste allt om mig.

Hur vuxet allt blev
tapeter, lackeringar och löner
Middagsbjudningar med par
och snart kanske ett litet barn?

Jag kan inte hejda mina egoistiska tårar ikväll
även om jag vet hur lycklig du är nu
Jag kommer alltid vara nöjd så länge du är det
trots att mina våta kinder fylls i min ensamhets närvaro
för att jag vet att även om du säger det
så är det inte samma sak längre
det är annorlunda.

Det kan ingen av oss ändra på just nu
varken du eller jag.

En otapetserad vägg som måste rivas
ett rum som måste fyllas
fyllas med något som jag inte riktigt
vet vad ännu.

Jag ska torka bort
torka bort mina tårar ikväll
för tiden går vidare
och jag går vidare
behöver bara min tid.

Acceptera det som är nu
Sedan kanske jag gör dig sällskap
med tapeterna, lackeringarna och lönerna.

Du är värd att må bra
jag hittar mig själv till slut
vi ses nog snart igen syster
jag väntar på dig här

Här hemma,
där allt blir som vanligt igen.