varför glömde jag
att jag skulle glömma

de rusade förbi mig,
timmarna, likt
solförmörkelse
som exponerats för
alltför många ögon

jag tror inte att ni ser mig
att ni vill se mig

varför i helvete kunde
jag bara inte få glömma

jag knöt snabbt
pärlorna kring min handled
för att gömma

men råkade dra förbi det - förbjudna
och mindes

ensam,
tystnad så otroligt fridfullt
i väntan
på orden, kommentarerna
på insidan

jag vet inte om jag vågar höra
jag kräverkräver
men när det väl blir sanning
vet jag inte ens om jag vill

varför glömmer jag bara inte

slowmotion
jag hade kunnat vidröra
min egen lungverksamhet
så påtagliga sekunderna var

systematisk betjäning
av mina invanda rutiner
som jag ristar in i verkligheten
för att slippa spinna runt
den i tankarna

men det är ju verkligen så fel,
jag vill inte längre tro

att feberlakan
vill mig väl
vintertiden stannar för min skull
önskestjärnan inte lämnar mig i gryningen
vindarna beger sig till någon annan


varför skriver jag ens detta
det spelar för i helvete ingen roll

kluven itu,
glömma
glömma

vad är det jag minns?

vintertid.